Vad säger politikerna i Socialutskottet om assistansberättigades rätt att göra förändringar i sina liv?

Kommande val genomsyrar det mesta nu och även vi har kollat närmre på detta. Vi har skickat ut en fråga kopplad till vår verksamhet till kommunpolitiker i Karlstad, Kristinehamn och Göteborg samt en fråga till riksdagspolitiker. Nedan kan du läsa frågan som ställdes till politiker i Socialutskottet i Sveriges Riksdag. Hoppas det är av intresse!

//Vännerna på Passal

‍

 FRÅGA:

Vi har personer i vår omgivning som tex vill börja jobba men får avstå detta när sådana förändringar kan anses var väsentligt ändrade förhållanden och leda till omprövning från Försäkringskassan. Risken finns då att Försäkringskassan kommer fram till att den assistansberättigades tid minskas och vardagen inte går ihop. Men också att man kanske inte haft rätt till sina timmar tidigare pga. att bedömningarna ändrats, trots att det är Försäkringskassan själva som tidigare beslutat om tiden, och då riskera stora återkrav. Hur kommer ditt parti arbeta för att assistansberättigade ska kunna känna sig trygga att göra förändringar i sina liv?

‍

RIKSDAGEN, SOCIALUTSKOTTET

Ej svarat: Centerpartiet, Sofia Nilsson  

‍Kristdemokraterna, Pia Steensland: Att öka tryggheten och självbestämmande för människor som har behov av personlig assistans är en högt prioriterad fråga för oss kristdemokrater. Det blir därför ett långt svar på er viktiga fråga.

Idag känner människor sig tvingade att avstå från att flytta hemifrån, studera, ta arbete på annan ort, bli sambo, gifta sig och skaffa barn då dessa förändringar i livet anses vara väsentligt ändrade förhållanden och kan föranleda en omprövning av rätten till assistans. Detta trots att det faktiska behovet av assistans inte behöver vara förändrat. Det är ovärdigt att människor hindras från att göra livsval som personer utan funktionsnedsättning kan ta för givna. När det gäller omprövning och återkrav utifrån väsentligt ändrade förhållanden har vi kristdemokrater lagt förslag i riksdagen om att den aktuella termen ska ändras till väsentligt ändrade behov. Detta för att betona och säkerställa att det är assistansbehovet och inte förhållandet i sig som ska vara skäl till omprövning. Idag saknas det också en rättssäker bedömning av vad återkraven baseras på. En seriös assistansanordnare måste kunna lita på att ett myndighetsbeslut är korrekt och att de således kan utföra assistans i enlighet med beslutet utan risk för att flera år senare drabbas av återkrav.

Vidare när det gäller omprövningar så anser vi kristdemokrater att omprövningarna inte ska återinföras förrän nödvändiga lagändringar har gjorts som säkerställer att samtliga grundläggande behov anses vara assistansgrundande i sin helhet (se KD:s framgång i riksdagen kring detta nedan). Vi ser därtill inte någon anledning till att det ska finnas rutinmässiga och obligatoriska nya bedömningar för alla personer vartannat år. Det finns personer som det dessvärre inte kommer att vara någon skillnad eller förbättring avseende deras behov av assistans. Dessa personer och deras anhöriga ska inte behöva känna oro inför en omprövning av rädsla att de ska förlora eller få neddragning av sin assistans. Vi anser därför att omprövningar ska fokusera på att säkerställa att assistansen håller en god kvalitet och tillgodoser behoven i enlighet med intentionen i LSS. Omprövningarna bör vidare ske med individuella intervall bedömda utifrån behov kopplat till var och ens unika situation. Vi anser därtill att behoven inte behöver omprövas från grunden, utan bara om de har förändrats. Detta eftersom tvåårsomprövningarna i den form som de tillämpades före det tillfälliga stoppet2018 kunde innebära att en persons beslut om personkretstillhörighetförändrades.

För oss kristdemokrater är det också en självklarhet att staten ska vara ensam huvudman för assistansen. Rätten till assistans ska vara kopplad till person inte till bostadsadress. Den pågående huvudmannaskapsutredningen kom till stånd efter ett gemensamt utskottsinitiativ ifrån KD, M och V med syfte att just staten skulle vara ensam huvudman för assistansen. Jag är glad att utredaren Lars Lööw har uttalat att kommunalt huvudmannaskap inte är ett alternativ trots att den dåvarande S/MP-regeringen efterfrågade den möjligheten i direktiven tillhuvudmannaskapsutredningen. Det gav mig hopp om att utredningen kommer ge förslag som säkerställer att var i landet du bor inte ska avgöra rätten till assistans.

Avslutningsvis, i dagens Sverige får inte människor med omfattande funktionsnedsättning assistans för det mest nödvändiga i vardagen. Det handlar exempelvis om att inte få rätt till assistans under ett helt toalettbesök. Det är bara den tid då assistenten berör naken hud som räknas vid bedömningen av rätten till assistans. Och detta är en direkt effekt av S/MP-regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan 2016 med direktivet att bryta antalet timmar inom assistansersättningen eftersom myndigheten började tolka gamla domar från 2009,2012 och 2015 mycket mer restriktivt än tidigare för att leva upp till direktivet. Drygt 2000 personer har förlorat sin rätt till assistans sedan 2016och det är väldigt svårt att få rätt till assistans första gången en person ansöker oavsett om det handlar om ett barn som föds med en funktionsnedsättning eller om det är en person som drabbas av sjukdom eller olycka mitt i livet. Jag är glad över att vi kristdemokrater i våras – till slut – fick stöd av en majoritet i riksdagen för vårt förslag som skulle kunna rädda och återupprätta rätten till assistans utifrån det som blev så fel 2016. Det handlar om att samtliga grundläggande behov ska vara assistansgrundande i sin helhet. Assistans ska exempelvis ges för ett helt toalettbesök och för att ta på alla kläder, inte bara de närmast kroppen och så vidare. Men socialminister Hallengren och S-regeringen har uttalat att de inte kommer verkställa Kristdemokraternas förslag som nu också är riksdagens vilja. Det är ett beklagligt agerande av en regering i ett välfärdsland som Sverige. För oss kristdemokrater handlar rätten till assistans om så mycket mer än funktionshinderpolitik. Det handlar om mänskliga rättigheter och om att människor med omfattande funktionsnedsättning ska kunna leva ett liv i frihet och med självbestämmande över sitt eget liv. Det är också därför som vi har lagt förslag om att utövande av föräldraskap och att arbeta bör vara grundläggande behov. ‍

‍Moderaterna, Camilla Waltersson Grönvall: Assistansreformen är en viktig frihetsreform som Moderaterna vill värna och utveckla så att den fungerar långsiktigt. Den viktigaste målsättningen förfunktionshinderspolitiken måste vara att samhället ska sträva efter normalisering och integrering av personer med funktionsnedsättningar. Behov av assistans ska därför inte begränsa möjligheterna för den som kan och vill jobba att bidra utifrån sin förmåga. Utbudet av sysselsättning, boende och hjälpmedel behöver därför bli mer anpassat till de behov som finns. Vi vill även se över utformningen av stöden till de arbetande personerna med nedsatt arbetsförmåga, så att taket för den ersättningsgrundande lönen höjs.‍

‍Socialdemokraterna, Mikael Dahlqvist: Under 2017-18 blev det uppenbart för alla att det var nödvändigt att stoppa tvåårsomprövningarna i avvaktan på att de förändringarna av regelverket som regering och riksdag beslutade om under 2018 och åren därefter, skulle få genomslag. Sedan dess har regeringen också presenterat en reform Stärkt assistans som kommer att träda ikraft från 2023. Vi vill inte återinföra tvåårsomprövningarna, men vi ser ett behov av att se över regelverket för omprövning av personlig assistans och därmed också Försäkringskassans regler för återkrav.‍

‍Liberalerna, Lina Nordquist: Det borde vara enbart förändringen som behovsprövas vid ändrade förhållanden, inte hela behovet. Ändrad praxis eller lagstiftning ska aldrig kunna användas retroaktivt - ingen ska behöva vara rädd för återkrav för att bedömningar förändrats. Vi vill också att människor ska kunna flytta till en annan kommun utan att behoven ska bedömas helt på nytt. ‍

‍Sverigedemokraterna, Carina Ståhl Herrstedt: Vår uppfattning är att det alltid skall vara behoven som styr. Ett ändrat förhållande innebär såklart inte alltid ett förändrat behov. Tillämpningen av begreppet bör ses över men viktigast är att begreppet ändras till ”väsentligt ändrade behov”. På så sätt tydliggörs att det är behovet som skall vara det väsentliga och inte det faktum att ett förhållande ändrats. Vi vill att personer med funktionsnedsättning ska ha samma möjligheter att flytta till en annan kommun som vilken person som helst, oavsett om det handlar om att man vill flytta närmare en familjemedlem eller för att arbeta eller studera. Det ska vara självklart att en person som flyttar från en kommun till en annan ska ha möjlighet att få sin LSS-insats medflyttad utan ny prövning. 

Försäkringskassans hantering av återkrav är just nu ett stort hot. Det är orimligt att assistansberättigade eller assistansanordnare kan bli återbetalningsskyldiga för redan utförd assistans, utan att något fusk begåtts. Beslut som fattas måste i mycket högre grad vara rättssäkra, det är fullständigt orimligt att fatta eller ompröva beslut som inte är väl underbyggda t.ex. för att någon en gång under träning lyckas göra en förflyttning. En fullständig översyn av försäkringskassans arbete med dessa frågor måste till, rättssäkerhet och kompetens måste stärkas. ‍

‍Miljöpartiet, Margareta Fransson: För det första vill vi att den personliga assistansen ska bli statlig. Det är väldigt angeläget att människor känner sig fria att flytta vart de vill utan att behöva oroa sig för om den nya kommunen gör andra bedömningar angående behovet av assistans. Rätten till personlig assistans behöver därmed bli mer socialförsäkringslik. Vi vill också att alla grundläggande behov ska bli assistansgrundande i sin helhet, vi måste komma bort frånminuträkningen.  

Det var bra att tvåårsomprövningarna togs bort, men läget är inte bra som det är när människor i stället oroar sig för plötsliga omprövningar eller retroaktiva bedömningar. Vi tycker man behöver utreda denna fråga, och i nära samverkan med brukare och organisationer för de som berörs. Som det är nu har ansvaret förskjutits på ett olyckligt sätt. Det har smugit sig in en potentiell misstänksamhet som är allt annat än bra och det skapar en stor oro för den enskilde.  Vi vill också förbättra möjligheterna att pröva arbete och studier för den som har aktivitets eller sjukersättning utan att en ska behöva vara orolig att förlora sin ersättning. Vi anser också övergripande att möjligheten att komma in på arbetsmarknaden kraftigt måste förbättras för personer med funktionsnedsättning. Statistiken visar fortfarande på stor ojämlikhet, vilket vi anser är oacceptabelt. Här finns en outnyttjad potential i många människors kompetens. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan behöver få i uppdrag att ge ett förbättrat och fördjupat stöd till personer med olika grad av funktionsnedsättning för att komma ut på arbetsmarknaden. Här ingår även en snabbare och bättre tillgång till arbetshjälpmedel. Ingen ska behöva vara arbetslös för att rätt hjälpmedel inte kommer användaren till del. Miljöpartiet vill också att hjälpmedel ska ingå i högkostnadsskyddet. 

Vi tycker även att det är angeläget att se över möjligheten till rättshjälp för personer som är beroende av insatser via LSS eller Socialtjänsten. Ofta är man i ett stort underläge och har dessutom inte sällan små ekonomiska möjligheter.  ‍

‍Vänsterpartiet, Nils Brodin: Vänsterpartiet anser att varje människa har rätt att genom arbete bidra till sin egen försörjning. Allas rätt till arbete är ett effektivt sätt att bygga ett samhälle där alla människor med sina olika erfarenheter är en tillgång. Att assistansberättigade avstår från arbete i rädsla av att förlora delar av sin assistans, vilket kan leda till att vardagen inte går ihop, ingår i en allvarlig utveckling där tillämpningen av lagstiftningen förändrats i kombination med att politiska viljeriktningar om att dämpa kostnaderna. Vänsterpartiet har varnat för denna utveckling länge. Vi anser i stället att LSS bör återupprättas som en rättighetslagstiftning som styrs av behov och garanterar grundläggande rättigheter. Vi vill även förändra hur Försäkringskassan godtyckligt kan utföra återkrav retroaktivt, vilket förenklades av regering ytterligare under våren genom att försvåra möjligheten till att överklaga återkrav. Människor ska inte jagas av Försäkringskassan för att de vill göra en förändring i sitt liv. 

‍

‍