Vad innebär huvudmannaskaps-utredningen?

Den 1 mars 2023 överlämnade Lars Lööw huvudmannaskapsutredningen till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall. I utredningen föreslås att den personliga assistansen ska förstatligas vilket innebär att Försäkringskassan ska ta över allt ansvar för såväl bedömning som finansiering av assistansen.

Frågan om vem som ska vara huvudman för personlig assistans har länge varit omdiskuterad och det är positivt att det nu överlämnats en utförlig utredning med konkreta förslag. Reformen föreslås börja genomföras från den 1 januari 2026.

Idag har vi som bekant ett tvådelat huvudmannaskap för assistansen och det är lätt att se att ett förstatligande skulle bidra till en större enhetlighet i bedömningarna av rätt till personlig assistans. Det skulle göra ansökningsprocessen mer rättssäker och förutsägbar. Vi har länge kunnat se att det kan vara en stor diskrepans mellan de bedömningar som görs av kommunen respektive Försäkringskassan. Detta i precis samma ärende, för samma person, utifrån samma lagstiftning vilket förstås gör det svårt för den enskilde att förhålla sig till de bedömningsgrunder som anges för att rätt till förmånen ska föreligga. Vi har också sett att det som assistansberättigad kan vara svårt att flytta från en kommun till en annan, då bedömningarna ofta ser olika ut på olika orter trots att lagen är densamma. Med staten som ensam huvudman skulle det problemet försvinna och assistansberättigade bli fria att flytta till vilken kommun man önskar utan att oroa sig för sitt assistansbeslut. Det ska inte spela någon roll var i landet du bor för din rätt till stöd genom personlig assistans.

I utredningen föreslås även att den nuvarande 20-timmarsgränsen med grundläggande behov för rätt till assistansersättning tas bort. I stället föreslås att Försäkringskassan ska göra en samlad bedömning och tillämpa den praxis som idag gäller för kommunerna där nedre gränsen för rätt till assistans ligger på någonstans runt 7 timmar grundläggande behov per vecka. Alternativt föreslås en nedre gräns på 3 timmar grundläggande behov per vecka och totalt minst 20 timmars assistansbehov per vecka. I bästa fall leder detta till ett större helhetsfokus och en minskad minuträkning vilket också uppges vara syftet enligt den debattartikel, skriven av utredarna, som publicerade i DN strax före utredningens offentliggörande. Dock omfattar inte utredningen hur behovsbedömningarna i sig ska göras, vilket är en egen stor fråga, men all utveckling som kan leda till en mindre integritetskänslig ansökningsprocess är högst önskvärd.

Det finns också ett förslag om stärkt självbestämmande i utredningen där god kvalitet ska definieras och utgå från den assistansberättigade som ska bestämma vad insatsen ska användas till, vem som ska ge den, när den ska ges, var den ska utföras, och hur den ska utföras. Detta rimmar väl med syftet i LSS och de principer som idag gäller och det är bra att det förstärks genom att skrivas in i lagtexten.

Vissa frågor, som hur det kommer att fungera gällande tillfälliga utökningar i den praktiska tillämpningen, återstår att se. Men överlag är detta en efterlängtad och positiv utredning som förhoppningsvis kommer att ta assistansen vidare i rätt riktning.

Lisa Liljenberg

Jurist på Passal Assistans

‍