Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade fyller 30 år

LSS, Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, var en verklig frihetsreform när den antogs av en enig riksdag 1993 och infördes 1 januari 1994. Insatserna inom LSS beskrivs i tio punkter och den andra punkten berör personlig assistans.

I en nyhet från januari 2023 här på vår hemsida kan du läsa hur en av våra ägare, Kerstin Leufvén, berättar om när den personliga assistansen blev en verklighet och vad det innebar för några av de som fick testa på den redan hösten 1993.

Läs här:

När den personliga assistansen blev en verklighet (passalassistans.se)

‍

En av personerna bakom lagen var Folkpartiets partiledare, socialministern Bengt Westerberg. Några intressanta och tänkvärda stycken från propositionen som han skrev till riksdagen känns verkligen så klockrena och aktuella även så här 30år senare:

Målet för verksamheten enligt den nya lagen bör vara att människor med omfattande funktionshinder skall kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra människor som möjligt och i gemenskap med andra människor.

Behov och önskemål om stöd och service varierar från person till person och i livets olika skeden. Insatserna bör därför utformas så att de svarar mot den enskildes aktuella situation. Den enskilde skall ha direktinflytande, både i planering och utformning av insatsen och i genomförande av den.

De särskilda insatserna skall förebygga och minska följderna av funktionshinder.

Människor med omfattande funktionshinder saknar ofta mycket av det som är självklart för andra människor i det dagliga livet. Handikapputredningen har konstaterat att det kvarstår betydande klyftor på olika områden mellan människor med funktionshinder och andra människor.

Levnadsvillkoren för familjer med barn med handikapp är ofta svåra. Handikapputredningen har också dokumenterat bristfälliga förhållanden när det gäller svårt funktionshindrades möjligheter att bestämma över sin egna situation och påverka utformningen av service och stödinsatser. Speciellt svåra förhållanden gäller för människor med allvarliga funktionsstörningar. Familjernas situation är ofta hårt ansträngd. Varannan familj med ett gravt funktionshindrat barn får till exempel nästan aldrig sova genom en hel natt.

Som jag nyss påpekade har människor med allvarliga funktionshinder sämre livsvillkor än de flesta andra. Deras livsvillkor måste alltid jämföras med villkoren för dem som inte är handikappade. Det är också motivet för att nu genomföra en lag om individinriktade rättigheter. Familjerna skall inte behöva kämpa för det som borde vara en självklarhet. De skall inte vara prisgivna åt vad de uppfattar som myndigheters godtycke.

De offentliga åtgärderna måste vara inriktade på att människor med funktionshinder eller familjer med ett funktionshindrat barn skall kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Båda föräldrarna skall, om de vill, kunna ha kvar sitt förvärvsarbeta, skall ha samma möjligheter som andra familjer att ha kvar sina vänner och odla sina intressen utanför hemmet.

‍

Vi kommer under veckorna framöver lyfta några olika personers tankar kring vad som varit viktigt kring reformen under dessa30 år, vad man ser för utmaningar nu och vad man skulle önska kring framtiden.