Idas resa med personlig assistans för sonen Oliwer, utmaningar & insikter

För snart 18 år sedan födde Ida sitt första barn, sonen Oliwer, som kom 16 veckor för tidigt. Han föddes med en hjärnskada och cerebral pares. Med tiden skulle också lindrig intellektuell funktionsnedsättning och ADHD konstateras.

När Oliwer var runt 3 år ansökte de för första gången om personlig assistans för honom, något de fick nej på med hänvisning till att hans behov rymdes inom det normala föräldraansvaret. Och orken att överklaga fanns inte riktigt så familjen kämpade på med att få en fungerande vardag. Det fungerade helt okej i förskolan där resurserna för extra hjälp fanns men när Oliwer började förskoleklass insåg Ida att det kanske var dags att fundera på nya tag kring ansökan om personlig assistans. Lagom till att han skulle börja 2:an fick han till slut ett assistansbeslut.

Att få igång den personliga assistansen beskriver Ida som både efterlängtat och svårt. Det är en utmaning att leva med personliga assistenter i hemmet men familjen har nu med sina 10 år med assistans hittat strategier för att få det att funka.

Det är så viktigt med kommunikation. I början vågade jag inte riktigt säga till när det var något men med tiden insåg jag att det är enda sättet till att få det att funka. Men det är också väldigt viktigt att ha assistenter som också vågar kommunicera och berätta vad som är viktigt för dem och hur de vill ha det.

När vi börjar prata om läget inom assistansen idag och minskade budgetar för stat och kommun och svårare läge för alla kommer Ida in på otryggheten och oron som finns när man är beroende av personlig assistans. Här känner hon att det är ett stort stöd med Passal som assistansanordnare och den trygghet som juristerna ger. Alla ändrade förhållanden ska ju anmälas och när Oliwer började gymnasiet blev hon rädd att den nya utredningen skulle resultera i minskat beslut men så blev inte fallet vilket var en lättnad för hela familjen.

Vi pratar vidare kring vikten av en insattassistansansvarig.

Det är otroligt viktigt för mig att allt går rätt till kring våra assistenter och deras arbetsuppgifter och då är det så skönt att jag har vår assistansansvarig. Jag kan stämma av med henne löpande kring olika saker och frågor som dyker upp. Kan jag göra så här eller kräva det här… alltför att det ska bli så bra som möjligt för Oliwer, övriga familjen OCH assistenterna.

De första åren med assistans var Ida själv väldigt involverad i även de minsta detaljerna men de senaste åren har hon velat släppa mer och mer och då har samtidigt deras assistansansvarig blivit än mer viktig. Som ett exempel nämner Ida rekryteringen där hon i början var involverad och läste varenda ansökan som kom in till att de i dagsläget lägger detta helt på Passal.

Vår assistansansvarig vet precis vad vi har för behov och vem som passar med Oliwer och hos oss. Nu får vi en kandidat presenterat för oss och så kommer den hem och träffar oss några gånger innan vi tar beslut om anställning. Det funkar kanon! Och det är skönt att vi till skillnad mot om vi haft kommunen som anordnare får välja vilka som jobbar hos oss.

Familjen har med tiden växt och Oliwer har idag förutom sin mamma och pappa, två småsystrar, fyra bonussyskon, en bonusmamma och en bonuspappa.

Mamma Ida driver en blomsterbutik i Karlskoga och delar lokal med fotografen Caroline Solberg som tagit den fina bilden på Oliwer och Ida. Ida har också precis avslutat den fjärde säsongen av sin podd Bonusmorsorna som hon driver tillsammans med Marina Matic.

Avslutningsvis frågar jag Ida om vad hon hade gett för tips till någon som precis startat upp sin assistans.

Då hade jag tipsat om att lägga stor vikt på kommunikationen. Dels med ditt assistansbolag så de kan underlätta för dig så mycket som möjligt, dels med assistenterna. Det är viktigt att våga säga till kring saker innan de blir stora och det är oerhört viktigt att alltid ha en snäll ton och att våga vara ärlig. Det kommer man långt med.

‍